Stockholm den 14 november 2005

1. Tribunalen noterar det exceptionellt låga antal personer som erkänns som konventionsflyktingar i Sverige, ett av de lägsta i världen. Tribunalen konstaterar, att svenska utlänningsmyndigheter i många fall beviljar uppehållstillstånd, men inte flyktingstatus, när en sökandes trovärdighet ifrågasätts av utlänningsmyndigheterna. En sådan praxis strider uppenbart mot bestämmelser i 1951 års flyktingkonvention/1967 års flyktingprotokoll.

Tribunalen vädjar till svenska utlänningsmyndigheter att till fullo respektera 1951 års flyktingkonvention/1967 års flyktingprotokoll, att tillämpa principen »benefit of the doubt« (ungefär »hellre fria än fälla«), och att inte vägra konventionsflyktingstatus när det inte kan uteslutas att den asylsökande uppfyller kriterierna för konventionsflyktingskap.

2. Tribunalen konstaterar, att s.k. språktester används som enda medel för att fastställa en asylsökandes medborgarskap. Tribunalen konstaterar vidare, att språktester, vilkas tillförlitlighet kan ifrågasättas, kan leda till att en utlänning avvisas från Sverige och sänds till ett land till vilket han/hon saknar band.

Tribunalen vädjar till utlänningsmyndigheterna att inte använda språkliga kriterier som enda medel för att fastställa medborgarskap, och att om den asylsökande avvisas till det land där han/hon anses vara medborgare, på förhand försäkra sig om att vederbörande tillåts inresa i landet.

3. Tribunalen konstaterar, att svenska utlänningsmyndigheter i många fall beslutar om avvisning och utvisning i strid med FN:s tortyrkonvention, som förbjuder att en person sänds till ett land där han/hon riskerar att utsättas för tortyr. Tribunalen konstaterar också att flera av FN:s traktatkommittéer vid upprepade tillfällen anmodat Sverige att genomföra mer omfattande och noggranna undersökningar om läget för de mänskliga rättigheterna i de asylsökandes ursprungsländer. Ett beslut om att avlägsna en person till ett land där han/hon riskerar tortyr, är inte bara oförenligt med Sveriges internationella åtaganden utan också med svensk lag.

Tribunalen kräver, att åtgärder vidtas för att utreda om brott begåtts av de myndighetspersoner som står bakom avlägsnandebeslut som strider mot Sveriges internationella åtaganden och svensk lag.

4. Tribunalen konstaterar, att svenska myndigheter förlitar sig på garantier från främmande stater att tortyr inte förekommer i deras länder, varefter verkställighet av ett avlägsnandebeslut till detta land anses kunna äga rum. Mot bakgrund av att tortyr är förbjudet enligt nationell straffrättslig lagstiftning i praktiskt tagit alla stater, men att tortyr trots detta är vanligt förekommande, saknar sådana diplomatiska garantier allt värde.

Tribunalen kräver, att en person som ska återsändas till sitt hemland, där inte riskerar att utsättas för tortyr, och att diplomatiska garantier aldrig får ligga till grund för ett beslut om avvisning/utvisning till detta land.

5. Tribunalen konstaterar, att svenska myndigheter har vidtagit kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med våld mot kvinnor. Tribunalen konstaterar emellertid, att kvinnliga asylsökande som åberopar våld i hemmet som stöd för sin ansökan ofta vägras ställning som konventionsflyktingar, i vissa fall med motivering att förföljelsen inte utövas av en myndighetsperson och följaktligen inte utgör en kränkning av de mänskliga rättigheterna, i andra fall med att förföljelsen inte äger rum på grunder som anges i flyktingdefinitionen.

Tribunalen kräver, att svenska utlänningsmyndigheter fullt ut accepterar att alla former av våld mot kvinnor, inkluderande våld i hemmet, utgör en kränkning av de mänskliga rättigheterna, för vilka staten är ansvarig. Tribunalen kräver också, att utlänningsmyndigheterna accepterar att förföljelse på grund av kön till fullo täcks av flyktingdefinitionen i 1951 års konvention/1967 års protokoll.

6. Tribunalen konstaterar, att mord kriminaliserats i alla stater. I länder där s.k. hedersmord är vanligt förekommande, sker emellertid sällan en lagföring, vilket leder till att en förövare av hedersmord undgår straff.

Tribunalen kräver, att svenska utlänningsmyndigheter beaktar det faktum, att lagföring i samband med hedersmord inte alltid äger rum i de asylsökandes ursprungsländer.

7. Tribunalen konstaterar, att svenska myndigheter ofta uppmanar en asylsökande att inte offentligt – vare sig i hemlandet eller Sverige – ge uttryck för sin sexuella läggning och inte heller sin religiösa eller politiska övertygelse. Tribunalen anser, att sådana råd innebär försök att begränsa en asylsökandes yttrandefrihet, vilken garanteras i den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter och i FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

Tribunalen anser vidare, att uttalanden av den asylsökande rörande sexuell läggning, religiös eller politisk uppfattning inte ska läggas den asylsökande till last, oavsett vid vilken tidpunkt han/hon gör uttalanden i frågan. Avgörande ska endast vara vilka åtgärder en person kan komma att utsättas för vid en eventuell återkomst till hemlandet.

8. Tribunalen är synnerligen oroad över de långa handläggningstider som förekommer i asylärenden. När ett större antal asylsökande anländer till Sverige, ökar arbetsbördan för utlänningsmyndigheten, vilket ofta leder till negativa attityder från myndigheternas sida gentemot de asylsökande. Vid sådana tillfällen bör i stället myndighetens kapacitet utökas.

Tribunalen föreslår, att varje asylsökande ska beviljas permanent uppehållstillstånd, om han/hon vistats i Sverige under längre tid än ett år, dock under förutsättning att en längre vistelsetid i Sverige inte orsakas av den asylsökande själv.

9. Tribunalen konstaterar, att svenska utlänningsmyndigheter anser att en asylsökande måste lämna in sin ansökan om asyl utan dröjsmål efter ankomsten till Sverige och då åberopa samtliga relevanta skäl för asyl. När ytterligare information lämnas vid ett senare tillfälle påverkar detta enligt utlänningsmyndigheterna den asylsökandes trovärdighet.

Tribunalen vädjar till svenska utlänningsmyndigheter, att acceptera att det kan finnas välgrundad anledning att inte omedelbart redogöra för samtliga relevanta omständigheter som stöd för en asylansökan. Sådana anledningar kan vara okunnighet om vilka skäl som är av betydelse i ärendet, fruktan att informationen kommer att vidarebefordras till hemlandet etc.

George Bizos 

Barbara Hendricks 

Göran Melander 

Sydia Nduna 

Agneta Pleijel 

Charles Westin 

Eric Östberg, ordförande