Internationella PEN:s Charter

PEN:s arbete vilar på följande grundsatser:

1. Litteraturen känner inga gränser och måste få spridas fritt bland människor trots politiska omvälvningar på det nationella eller internationella planet.

2. Konstverk, som är hela mänsklighetens arvegods, måste alltid, och i synnerhet i krigstider, lämnas orörda av nationella eller politiska intressen.

3. PEN:s medlemmar skall alltid använda det inflytande de har för att främja förståelse och ömsesidig respekt länder emellan, och göra sitt yttersta för att motverka hat mellan raser, samhällsklasser och nationer, och sträva efter att främja idealet om en mänsklighet i fredlig samverkan i en gemensam värld.

4. PEN arbetar för obehindrad förmedling av tankar och idéer inom alla länder och mellan alla länder, och dess medlemmar förbinder sig att motsätta sig varje form av inskränkning av det fria ordet i det land och det samhälle de tillhör, liksom i världen i övrigt där så är möjligt. PEN är för en fri press och motsätter sig godtycklig censur i fredstid. PEN anser att världens nödvändiga utveckling mot en mer organiserad politisk och ekonomisk ordning förutsätter en fri kritik av regeringar, myndigheter och institutioner. Och eftersom frihet bygger på frivilligt ansvarstagande förbinder sig PEN:s medlemmar att protestera mot sådana missbruk av en fri press som lögnaktiga utsagor, medvetna osanningar och förvrängning av fakta för politiska och personliga syften.

Vilket är ursprunget till PEN:s Charter?
Internationella PEN:s Charter har väglett, förenat och inspirerat dess medlemmar i över 60 år. Dess principer fanns underförstådda när organisationen grundades 1921. Men i likhet med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna formades PEN:s Charter av de grymma erfarenheterna från andra världskriget. Den antogs av PEN-kongressen i Köpenhamn 1948.

Galsworthys initiativ
PEN:s första ordförande, den brittiske författaren och dramatikern John Galsworthy, skrev de första tre artiklarna i Chartern efter kongressen i Berlin 1926. Det hade då uppstått spänningar mellan de församlade författarna, och diskussionens vågor hade gått höga om PEN:s politiska eller opolitiska natur. När Galsworthy återvänt till London installerade han sig i arbetsrummet hos PEN:s grundare Catherine Amy Dawson Scott för att utarbeta en formell stadga som skulle kunna ”tjäna som en hörnsten för PEN:s agerande.” Galsworthys förslag antogs med stor majoritet vid kongressen i Bryssel 1927, och dessa artiklar har förblivit en del av PEN:s Charter.

På väg mot krig
PEN sattes på prov genom nazismens politiska framgångar i Tyskland, i synnerhet vid kongressen i Dubrovnik 1933. Några månader tidigare hade nazistpartiet arrangerat stora bokbål över hela Tyskland där man låtit bränna tusentals böcker som ansågs ’orena’ – det vill säga oförenliga med eller fientliga mot partiets ideologi. Vid kongressen i Dubrovnik, som leddes av PEN:s ordförande H.G. Wells, befäste de församlade delegaterna på nytt Galsworthys artiklar som en reaktion på dessa händelser. Dagen därpå försökte den tyska delegationen hindra Ernst Toller, en landsflyktig tysk-judisk dramatiker, att tala. Några medlemmar stödde dessa ansträngningar, men en överväldigande majoritet protesterade mot den tyska hållningen och bekräftade åter de principer som de nyligen röstat för. Den tyska delegationen tågade ut från kongressen – och i praktiken ut ur PEN, till tiden efter andra världskriget. Vid den första kongressen efter kriget, i Stockholm 1946, lade amerikanska PEN – med stöd av engelska PEN – fram två nya förslag till stadgan. Det ena uppmanade medlemmarna att ”sträva efter att främja idealet om en mänsklighet i fredlig samverkan i en gemensam värld”, och det andra tog upp frågan om censur. Diskussionerna kring formuleringarna och stadgans omfattning fortsatte vid kongressen i Zürich 1947, men till sist lyckades delegaterna komma fram till ett förslag man kunde enas om. Resolutionen blev den fjärde artikeln i PEN:s Charter.

Från 1948 till i dag
Slutligen, vid kongressen 1948, godkände delegaterna PEN:s Charter i sin helhet. Dess principer har sedan dess väglett och förenat våra PEN-avdelningar, som nu finns i mer än 100 länder världen över.

 

Översättning från engelska: Hans-Jacob Nilsson