Förbjudna och censurerade böcker av Nobelpristagare

På den här sidan hittar du en text skriven av författaren och akademieledamoten Per Wästberg samt ett urval av förbjuden och censurerad litteratur skriven av Nobelpristagare. Hela listan över förbjuden litteratur uppdateras kontinuerligt, så det kan finnas fler böcker av Nobelpristagare där.

Listan har tagits fram av Banned Books Week Sverige som består av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Har du frågor om en specifik titel eller vill tipsa om en bok som inte finns på listan än kan du maila bannedbooks@svenskapen.se.

Förbjudna och censurerade böcker – EN introduktion AV PER WÄSTBERG

Per Wästberg är författare och litteraturkritiker som suttit i Svenska Akademien sedan 1997.

En av litteraturens uppgifter är att hjälpa människor att förstå sin egen natur och få dem att inse att de inte är maktlösa. Därför drabbar censuren med sina förbud inte bara författarna utan allra mest läsarna. Om en läsare förvägras en bok förnekas dennes rätt att veta och upptäcka.

Att litteraturen befinner sig på kollisionskurs med envåldshärskarna beror inte på att författare alltid talar för friheten utan på att de i sina verk skapar människor som själva kan iaktta, resonera, träffa viktiga val. Därför ägnar världens censorer så mycken kraft åt att förstöra bräckliga ting som drömmar, tankar, konstverk – och deras skapare.

Litteraturen är ingenting heligt. Den är ett utbyte av drömmar, känslor och fantasier som aldrig stelnar till dogm och utantilläxa. Den hotar en ordning som vill disciplinera och bevaka vem det vara må. Ingen regim och inget samhälle kan göra anspråk på att skänka litteraturen det den har av naturen. Den som skapar ett konstverk skapar en privat samling symboler och associationer som ingen totalitär stat kan tillåta.

För många av oss är litteraturen den plats där vi inne i våra huvuden kan höra röster tala om precis allting. Den fria leken av tecken och ord avskys av islamismens företrädare, av ortodoxa judar, av amerikanska evangeliska kristna.

Hur kunde en roman som Rushdies Satansverserna kränka människors tro mer än det faktum att i flera muslimska länder homosexuella torteras, otrogna stenas, kvinnor vägras utbildning? Boken är fortfarande förbjuden i sexton länder. Fundamentalisterna förlåter inte Rushdie som betraktar religionen som en personlig angelägenhet och inte som politisk pekpinne. Fatwan mot honom 1989 var en order till oss alla att skriva enligt en viss tolkning av politik och moral.

Betydande konst är en geigermätare som registrerar skakningar i samhällets mark. Den som nedvärderar konsten kastar bort ett instrument och banar väg för att förbjuda böcker, bränna dem, utplåna upptäckter som får världen att spraka av glädje och viska sina hemligheter.

Litteraturen är undergrävande, med sin frihet att gestalta också förfärliga saker, ty den står för ett individuellt perspektiv och bygger på att författare och läsare möts i en personlig skaparförmåga.

På det sättet liknar litteraturen kärleken: avnjuts bäst i avskildhet men får sociala följder. Den hävdar att människan är oförutsägbar och aldrig helt kan definieras. Ingen databank eller regering kan kartlägga människans behov, hennes drömmar och fantasier. Därför innehåller vart konstverk något som befriar.

De förbjudna böckerna återfinns över jorden, från Kina och Malaysia till Iran där även inbjudningskort till bröllop granskas i förväg och där ord som bröllopsnatt enligt censorn strider mot samhällets moral.

I USA där yttrandefriheten är inskriven i författningen har olika bibliotek, vanligen på föräldrars uppmaning, vägrat köpa in böcker för barn och ungdom, över tiotusen titlar bara under skolåret 2023/2024. Anne Franks dagbok – förbjuden i Libanon som sionistisk propaganda – plockades 2018 bort från flera amerikanska skolor såsom pornografisk och förminskande Förintelsen.

På den positiva sidan kan noteras att den avlidne påven Fransiscus avskaffade Vatikanens lista på förbjudna böcker och i stället anbefallde läsning av så föga religiösa författare som Jean Cocteau och Jorge Luis Borges. ■

Svetlana Aleksijevitj – GULOSA UTOPII / Utopins röster

Bokserie utgiven mellan 1985 och 2013 i Belarus. Flera översättare.

Svetlana Aleksijevitjs mest kända verk, den dokumentära serien Utopins röster som består av fem böcker, har i hemlandet Belarus flaggats som extremistisk litteratur och utreds sedan 2022 om de ska förbjudas från bibliotek, skolor, bokhandlare och privata hem. Vid den ursprungliga publiceringen av boken Kriget har inget kvinnligt ansikte, som ingår i serien, var boken kraftigt nedkortad på grund av censuren i Belarus. Bön för Tjernobyl, en annan bok i serien, kunde inte publiceras i Belarus på grund av den kritiska genomgången av Tjernobylkatastrofen. Kort därefter tvingades Aleksijevitj också i exil efter trakasserier och påtryckningar från Lukasjenkas regim i Belarus.

Aleksijevitj tilldelades Nobelpriset i litteratur 2015 med motiveringen ”för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”.

SVETLANA ALEKSIJEVITJ – MOLITVA DLJA TJERNOBYLJA / BÖN FÖR TJERNOBYL: KRÖNIKA ÖVER FRAMTIDEN

Utgiven 1997 i Belarus. Svensk översättning: Hans Björkegren

I Bön för Tjernobyl: Krönika över framtiden samlar Svetlana Aleksijevitj berättelser med personliga upplevelser och reaktioner från människor som påverkades av Tjernobylkatastrofen 1986 – en av de värsta kärnkraftsolyckorna i historien. Boken ger röst åt människor med olika bakgrunder, allt från räddningsarbetare och läkare till bönder och invånare i närliggande områden.

Bön för Tjernobyl: Krönika över framtiden skildrar både omedelbara och långsiktiga konsekvenser av katastrofen. Den berör de fysiska och psykologiska effekterna av strålningen, förlusten av hem och familj, samt de utmaningar som samhället ställdes inför. Genom dessa berättelser belyser Aleksijevitj de mänskliga aspekterna av en katastrof som påverkade såväl enskilda individer som samhällets förtroende för myndigheter och vetenskap. Boken ingår i bokserien Utopins röster – historien om den röda människan.

I Aleksijevitj hemland Belarus fick inte boken publiceras på grund av den kritiska genomgången av Tjernobylkatastrofen. Kort därefter tvingades Aleksijevitj också i exil efter trakasserier och påtryckningar från Lukasjenkas regim i Belarus. Genom fristadsnätverket International Cities of Refuge Network fick hon fristad i bland annat Göteborg. 2015 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur ”för hennes mångstämmiga verk, ett monument och mod i vår tid.”

Henri Bergson – Essai sur les données immédiates de la conscience / Tiden och den fria viljan

Utgiven 1889 i Frankrike. Svensk översättning: Algot Ruhe

Henri Bergson var en fransk filosof och författare. Bergson disputerade med sin avhandling Tiden och den fria viljan 1889, vilket också är hans mest kända verk. Bergson tilldelades Nobelpriset i litteratur 1927 med motiveringen: ”som ett erkännande åt hans rika och livgivande idéer och den glänsande konst varmed de framburits”.
1914 förbjöd Vatikanstaten Henri Bergsons hela författarskap när de skrev in honom i Index librorum prohibitorum, den katolska kyrkans lista över böcker som inte får läsas. Den katolska kyrkan anklagade Bergson för panteism, en filosofisk lära som gör gällande att naturen, världen och universum är sammanlänkade genom ett transcendentalt andligt väsen i vilket allting är ett – även gud och universum. 

Pearl S. Buck – The Good Earth / Den goda jorden

Utgiven 1931 i USA. Svensk översättning: Sven Rosén

Pearl S. Buck var dotter till kristna missionärer i Kina och levde stora delar av sitt liv i Kina fram till början av 1930-talet. För många läsare i väst var hennes verk deras första möte med Kina i litteraturen. Buck tilldelades Nobelpriset i litteratur 1938 med motiveringen ”för rika och äkta episka skildringar ur kinesiskt bondeliv och för biografiska mästerverk”. I Kina uteblev dock Bucks popularitet bland kinesiska läsare under hennes levnadstid. Boken Den goda jorden förbjöds på order av Kinas ledare Mao Zedong på grund av det man menade var en oromantisk skildring av jordbruk.

Albert Camus – L'homme révolté / Den revolterande människan

Utgiven 1951 i Frankrike. Svensk översättning: Nikanor Teratologen

I denna långa essä behandlar Camus den metafysiska och historiska utvecklingen av uppror och revolt i framför allt västerländska samhällen. Boken förbjöds från att tryckas och publiceras i Polen under perioden 1976–1989 på grund av tematiken i boken. Boken trycktes dock upp och spreds i landet trots förbudet.

Albert Camus tilldelades Nobelpriset i litteratur 1957 ”för hans betydelsefulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid”.

Anatole France – Histoire comique / Gyckelspel

Utgiven 1903 i Frankrike. Svensk översättning: Hjalmar Söderberg

Anatole France tilldelades Nobelpriset i litteratur 1921 med motiveringen ”såsom ett erkännande av hans lysande författarverksamhet, präglad av ädel stilkonst, av vidhjärtad humanitet, av behag och franskt lynne”. 1922 förbjöds hela hans författarskap av katolska kyrkans när de skrev in honom i Index librorum prohibitorum, kyrkans officiella lista över böcker som inte ska läsas. Anatole France själv såg kyrkans utfall som en utmärkelse.

Gabriel Garcia Marquez – Cien años de soledad / One Hundred Years of Solitude / Hundra år av ensamhet

Utgiven 1967 i Argentina. Svensk översättning: Karin Alin & Lina Wolff

Hundra år av ensamhet är den colombianska författaren Gabriel Garcia Marquez stora verk.

Den har vållat kontrovers i USA under lång tid och har plockats bort från skolor på grund av grovt språk och sexuellt innehåll. På ett high school i Kalifornien plockades boken bort från de obligatoriska läslistorna 1986 eftersom skolans styrelse ansåg att boken var skräp maskerad som litteratur och att den var anti religion. Detta ledde till att engelskaläraren Lee McCarthy stämde skoldistriktet, och 1989 och slog en domare fast att skoldistriktet inte hade rätt att förbjuda böcker av religiösa skäl.

Gabriel Garcia Marquez tilldelades Nobelpriset i litteratur 1982 med motiveringen ”för hans romaner och noveller, där det fantastiska och det realistiska förenas i en rikt sammansatt diktvärld, som speglar en kontinents liv och konflikter”.

André Gide – L'Immoraliste / Den omoraliske

Utgiven 1902 i Frankrike. Svensk översättning: Harald Heyman

Den franska författaren André Gide tilldelades Nobelpriset 1947 för ”hans vittomfattande och betydelsefulla författarskap, i vilket mänsklighetens frågor och villkor ha framställts med oförskräckt sanningskärlek och psykologisk skarpsyn”.

1951 gick Gide bort vid 81 års ålder. Året efter beslutade Vatikanen och den katolska kyrkan att Gides böcker skulle förbjudas när de skrev in honom i Index librorum prohibitorum. I den heliga stolens dagstidning L'Osservatore Romano kommenterade man beslutet att postumt skriva in Gide i indexet med att hans gärning nu var fixerad och att ingen botgöring var möjlig. Man menade att han hade levt ett anti-kristet liv och att det präglade även hans författarskap.

William Golding – Lord of the flies / Flugornas herre

Utgiven 1954 i Storbritannien. Svensk översättning: Sonja Bergvall

Flugornas herre handlar om en grupp pojkar som överlever en flygkrasch på flykt undan ett kärnvapenkrig, och tvingas leva på en liten ö i Söderhavet. Inga vuxna har överlevt och pojkarna gör sitt bästa för att leva och organisera sig på ön. Det blir snabbt en maktkamp mellan de två ledarna Ralph och Jack och skräcken för att det finns ett odjur på ön skrämmer barnen. Tillvaron lockar fram grymheter, våld och fruktan hos pojkarna och katastrofen är snart ett faktum.

Flugornas herre är en klassiker som har lästs av miljontals människor över flera generationer, och debatterats friskt sedan den kom ut 1954. Den har vållat mycket kontrovers på grund av det stundtals våldsamma innehållet. I USA har boken återkommande plockats bort från läslistor och skolbibliotek, med hänvisning till våldet och att boken målar upp en hemsk bild av människans natur – detta har ansetts vara olämplig för skolelever att läsa. I en skola i North Carolina ville man 1981 förbjuda boken för att den var ”demoraliserande på så vis att den antyder att människan inte är mycket mer än ett djur”.

En skolkommitté i Toronto i Kanada fastslog i juni 1988 att Flugornas herre var en rasistisk bok och att man rekommenderade att den skulle tas bort från skolorna. Föräldrar kritiserade också att boken innehåller n-ordet och nedvärderande beskrivningar av svarta människor. En skolstyrelse i Toronto beslutade också 2024 att plocka bort alla böcker av icke-svarta författare som innehåller n-ordet, vilket inkluderar att Flugornas herre som skrivits av William Golding, en vit man.

2024 var Flugornas herre en av 1600 böcker som plockades bort från skolorna i skoldistriktet Escambia i Florida med anledning av delstatslagen Hb1069 som styr hur sex får behandlas i skolmiljön. PEN America, förlaget Penguin Random House och en grupp författare en stämningsansökan mot skoldistriktet på grund av detta vilket flera organisationer och experter menar bryter mot elevernas rätt till yttrandefrihet.

William Golding tilldelades Nobelpriset i litteratur 1983 ”för hans romaner som med den realistiska berättarkonstens åskådlighet och med mytens mångtydiga allmängiltighet belyser mänskliga villkor i dagens värld”.

Nadine Gordimer – Burger’s daughter / Burgers dotter

Utgiven 1979 i Storbritannien. Svensk översättning: Annika Preis

Burgers dotter är en politisk och historisk roman som följer en grupp vita anti-apartheidaktivister i Sydafrika under mitten av 1970-talet. Författaren Nadine Gordimer var själv engagerad mot apartheid. På grund av apartheidregimen var böcker som Burgers dotter var i stort sett omöjliga att publicera i Sydafrika vilket innebar att Gordimer valde att ge ut boken i Storbritannien 1979. En månad senare blev det förbjudet att importera och sälja boken i Sydafrika.

En anledning som censorerna uppgav till förbudet var en scen i boken där Jesus beskrevs som mörkhårig, snarare än ljushårig och blåögd. Detta tolkades som hädelse. Gordimer och flera andra skribenter har tillsammans publicerat essäsamlingen What happened to Burger's Daughter or How South African censorship works där förbudet av Burgers dotter behandlas.

Nadine Gordimer tilldelades Nobelpriset i litteratur 1991 med motiveringen ”som genom storartad episk diktning har – med Alfred Nobels ord – gjort mänskligheten den största nytta”.

Ernest Hemingway – A Farewell to Arms / Farväl till vapnen

Utgiven 1929 i USA. Svensk översättning: Louis Renner

Ernest Hemingways Farväl till vapnen var i många år förbjuden i den dåvarande fascistdiktaturen i Italien med anledning av romanens skildring av landets förlust i slaget vid Caporetto, men även för bokens anti-militaristiska budskap. Boken brändes även på bål i Nazityskland av denna anledning. Tidskriften Scribner’s Magazine som publicerade boken som följetång 1929 stoppades av polisen i Boston i USA efter att klagomål om den var oanständig.

Ernest Hemingway tilldelades Nobelpriset i litteratur 1954 för ”hans kraftfulla och inom nutida berättarkonst stilbildande mästerskap, senast ådagalagt i 'The Old Man and the Sea'”.

ERNEST HEMINGWAY – FOR WHOM THE BELL TOLLS / KLOCKAN KLÄMTAR FÖR DIG

Utgiven 1940 i USA. Svensk översättning: Thorsten Jonsson, Andreas Vesterlund

Boken, som utspelar sig under det spanska inbördeskriget på 1930-talet, var förbjuden i Spanien fram till 1968. Under Francos styre censurerades många böcker som ansågs kritiska mot regimen eller som befarades kunna störa den officiella ideologin. Romanen var under ett antal år också förbjuden i USA och i flera andra länder då den ansågs vara pro-kommunistisk. I Turkiet konfiskerades boken i början av 1970-talet då den ansågs innehålla ”propaganda mot staten”.

Hermann Hesse – Siddhartha

Utgiven 1922 i Tyskland. Svensk översättning: Nils Holmberg

Hermann Hesse var en tysk-schweizisk poet, författare, målare och intellektuell. När nazisterna började bränna och förbjuda böcker av bland annat judiska författare gjorde han outtalat motstånd mot nazismen genom att skriva om och publicera verk av judiska författare som hade förbjudits. På grund av detta slutade tyska tidskrifter publicera honom och sedermera förbjöd nazisterna hans böcker. En av dessa böcker är Siddhartha, en roman om den unge Siddhartha som lämnar sin familj och religion bakom sig för att skaffa egna livserfarenheter.

Siddhartha plockades också bort från en skola i Texas 2014, tillsammans med böcker av Toni Morrison och John Green. Föräldrar hade klagat på böckerna som de tyckte var oanständiga och därför inte borde vara tillgängliga för eleverna.

1946 tilldelades Hermann Hesse Nobelpriset i litteratur ”för hans inspirerande författarskap, som i sin utveckling mot djärvhet och djup tillika företräder klassiska humanistideal och höga stilvärden”.

Kazuo Ishiguro – Never let me go

Utgiven 2005 i Storbritannien. Svensk översättning: Rose-Marie Nielsen

Den japanfödda brittiska författaren Kazuo Ishiguros science fiction-roman Never let me go har återkommande plockats bort från skolor i USA eller begränsats på olika vis. Romanen plockades bort från klassrum i Florida 2024 med anledning av en ny lag som förbjuder böcker med ”sexuellt innehåll” i skolor. Tillgången till boken har också begränsats i skolor i Texas läsåret 2012/2013.

Kazuo Ishiguro tilldelades Nobelpriset i litteratur 2017 med motiveringen: ”som i romaner med stark känslomässig verkan har blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen”.

Han Kang – Ch'aesikjuŭija / Vegetarianen

Utgiven 2007 i Sydkorea. Svensk översättning: Eva Johansson

2024 års Nobelpristagare Han Kangs bok Vegetarianen följer Yeong-hye som en dag bestämmer sig för att sluta äta kött efter en serie drömmar om djurslakt. Hennes nya livsval leder till hon distanseras från samhället och hennes familj.

Romanen har förbjudits från en del skolor i provinsen Gyeonggi, nära huvudstaden Seoul, med hänvisning till att boken skulle kunna vara skadlig för unga och förvränga deras bild av sexualitet. När Vegetarianen översattes till engelska kritiserades också översättningen hårt för att ha förvanskat originalet och för att boken skulle ha anpassats till västerländska ideal.

Han Kang tilldelades Nobelpriset i litteratur 2024 ”för hennes intensiva poetiska prosa, som konfronterar historiens trauman och blottlägger människans sårbarhet”.

Imre Kertész – Sorstalanság / Mannen utan öde

Utgiven 1975 i Ungern. Svensk översättning: Maria Ortman

Den ungerska författaren Imre Kertész roman Mannen utan öde handlar om en judisk pojke i ett nazistiskt koncentrationsläger. Kertész satt själv i koncentrationslägren Auschwitz och Buchenwald, och det finns många likheter mellan hans eget liv och pojken i romanen även om den inte är självbiografisk. När den gavs ut 1975 möttes boken av censur i hemlandet Ungern, vilket var i linje med den stränga nationalistiska politiken i landet. Censuren lättades med tiden, men nyligen har myndigheterna i Viktor Orbáns Ungern börjat plocka bort boken från skolorna i landet.

Imre Kertész tilldelades Nobelpriset i litteratur 2002 ”för ett författarskap som hävdar den enskildes bräckliga erfarenhet mot historiens barbariska godtycke”.

Doris Lessing – The Golden Notebook / Den femte sanningen

Utgiven 1962 i Storbritannien. Svensk översättning: Mårten Edlund

Den brittiska författaren Doris Lessing belönades med Nobelpriset i litteratur 2007 med motiveringen: ”den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning”.

Lessing föddes i Iran och växte upp i en brittisk koloni i Sydrhodesia (dagens Zimbabwe). Lessing hade ett starkt engagemang mot orättvisorna i de brittiska kolonierna och apartheidsystemet i Sydafrika. På grund av hennes engagemang förbjöds hennes böcker i Sydrhodesia och Sydafrika, däribland Den femte sanningen som ses som hennes främsta verk. Under nästan tre decennier var hon också förbjuden att resa till Sydafrika.

Thomas Mann – Der Zauberberg / Bergtagen

Utgiven 1924 i Tyskland. Svensk översättning: Karin Boye, Nils Holmberg, Ulrika Wallenström

Den tyska författaren Thomas Mann fick se sina politiska böcker Von deutscher Republik och Deutsche Ansprache: ein Appell an die Vernunft brända på nazisternas bål i Tyskland 1933. Hans övriga litteratur lämnades till en början i fred, men i samband med att han började utrycka solidaritet med de skribenter som tvingats i exil fråntogs Manns medborgarskap 1936 och alla hans böcker förbjöds i landet.

1929 tilldelades Thoman Mann Nobelpriset i litteratur med motiveringen: ”förnämligast för hans stora roman 'Buddenbrooks', vilken under årens lopp vunnit alltmer stadgat erkännande som ett av den samtida litteraturens klassiska verk”.

Toni Morrison – Beloved / Älskade

Utgiven 1987 i USA. Svensk översättning: Kerstin Hallén

Nobelpristagaren Toni Morrisons hyllade roman Älskade handlar om Sethe, en svart kvinna som flyr från Kentucky till Ohio för att undkomma slaveriet, och berättelsen är baserad på den verkliga historien om Margret Garner, en slav som uppmärksammats för sitt rymningsförsök 1856 då hon dödade sitt eget barn hellre än att återbörda det till ett liv i slaveri.

Älskade har skapat kontrovers i USA i princip konstant sedan utgivningen 1987. Återkommande har boken förbjudits från skolor och bibliotek i delar av USA på grund av skildringar av bland annat sex, droger, våld och barnamord – 2006 och 2012 fanns Älskade med på American Library Associations lista över de tio mest anmälda böckerna i USA. Toni Morrisons roman De blåaste ögonen har legat i topp tio på samma lista varje år sedan 2020, och hennes roman Solomons sång har också kritiserats och försökts förbjudas på skolor och bibliotek i USA.

Anledningarna till att man velat förbjuda Älskade är att den skulle ha ett grovt språk, vara sexuellt explicit, våldsam och opassande för åldersgruppen. I ett skoldistrikt i Florida sattes Älskade 2022 i karantän i väntan på ett beslut om den, och 15 andra böcker, skulle förbjudas på skolorna. Under tiden boken granskades fick den inte användas eller lånas ut i skolorna. 2007 ville en grupp föräldrar i ett skoldistrikt i Idaho att det skulle krävas tillstånd från föräldrarna för att en elev skulle få läsa Älskade i skolan, och 1997 ville en medlem i en skolkommitté i Maine att den skulle plockas bort från en läslista. Det här är bara några exempel på hur Älskade utmanats i amerikanska skoldistrikt de senaste decennierna.

Under 2021 rapporterade American Library Association en stor ökning av försöken att förbjuda böcker som tar upp teman som rasism, och inte bara från föräldragrupper utan även från politiker som ville styra vilka böcker som finns i skolorna. Att just Toni Morrisons böcker, som Älskade, ofta utmanas är för att hon skrivit om slaveriet och slaveriets konsekvenser i USA – en rasistisk historia som vissa grupper tycker det är obekvämt att behöva prata om.

Toni Morrisons författarskap räknas till ett av de största i den amerikanska litteraturhistorien. Hon tilldelades Nobels litteraturpris 1993 med motiveringen ”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”. Hon var den första svarta kvinnan som tilldelades priset.

Redan 1982 uttalade sig Toni Morrison om censur och bokförbud: ”De människor vars tankar och känslor gjorde det kriminellt för svarta människor att läsa är förfäder till de människor som nu gör det kriminellt för sina egna barn att läsa. Det finns en hysteri förknippad med idén om läsning som är helt oproportionerlig i förhållande till vad som faktiskt händer när man läser”. I dokumentären ”Toni Morrison: The Pieces I Am” från 2019 berättar hon också att hon har ramat in ett dokument från ett fängelse i Texas som meddelar att hennes bok Paradis förbjudits där eftersom den skulle kunna uppmana till uppror.

TONI MORRISON – THE BLUEST EYE / DE BLÅASTE ÖGONEN

Utgiven 1970 i USA. Svensk översättning: Kerstin Hallén

De blåaste ögonen avhandlar tunga ämnen som rasism, incest och sexuellt ofredande mot barn. Dessa ämnen har ansetts så kontroversiella att boken länge har förekommit på American Library Assosciations lista över de mest ifrågasatta och förbjudna böckerna på amerikanska skolor och bibliotek. Flera stater i USA har under årens lopp förbjudit boken på grund av de ämnen som skildras.

Herta Müller – Niederungen / Flackland

Utgiven 1982 i Rumänien. Svensk översättning: Susanne Widén-Swartz

Den tysk-rumänska Nobelpristagaren och författaren Herta Müller började sin litterära karriär som översättare på en fabrik. Hon fick sparken därifrån efter att hon vägrade samarbeta med landets säkerhetspolis. Müller blev sedan medlem i Aktionsgruppe Banat som bestod av en grupp tyskspråkiga skribenter i Rumänien som kämpade för yttrandefrihet under den tid Nicolae Ceaușescu var diktator i landet.

Hennes första verk Niederungen (Flackland) censurerades kraftigt i hemlandet när den kom ut 1982, men en ocensurerad utgåva smugglades ut och publicerades utomlands där den fick god kritik.  Herta Müller har berättat att censuren var så omfattande i Rumänien att till och med ordet ”resväska” censurerades i Flackland – ett ord som blivit laddat till följd av den tyska minoritetens utvandring.

Efter några år förbjöds alla hennes böcker i Rumänien och 1987 tvingades hon fly till Tyskland där hon sedan bosatte sig.

Herta Müller tilldelades Nobelpriset i litteratur 2007 med motiveringen ”som med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap”.

Orhan Pamuk – Veba Geceleri / Pestnätter

Utgiven 2021 i Turkiet. Svensk översättning: Mats Andersson

Orhan Pamuk räknas till en av Turkiets största samtida författare, men har också hotats och trakasserats i sitt hemland på grund av kritik mot makten. Två gånger ha han åtalats med anklagelser som kränkning av nationens heder, uppvigling, förolämpning av Turkiets grundare och den turkiska flaggan. Orhan Pamuk tilldelades Nobels litteraturpris 2006 med motiveringen: ”som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning”.

Hans bok Pestnätter gavs ut 2021 och är en historisk roman som utspelar sig på en fiktiv ottomansk ö i början 1900-talet, mitt i ett utbrott av böldpest. När Pestnätter kom ut anklagades Pamuk för uppvigling, förolämpning av Atatürk, republiken Turkiets grundare, och den turkiska flaggan. Han riskerade vid en rättegång att dömas till tre års fängelse för innehållet i boken. Man menade att huvudpersonen i boken alltför mycket liknade Atatürk som man enligt turkisk lag inte får förolämpa, kritisera eller skämta om.

Det här var inte första gången Orhan Pamuk trakasserats för att han använt sin yttrandefrihet. 2005 uttalade han sig i en schweizisk tidning om folkmordet på armenier och kurder i Turkiet och han sa att ”ingen annan än jag vågar tala om det”. Efter detta fick han ta emot flera dödshot och hans böcker brändes. Han åtalades också för att ha kränkt nationens heder.

Boris Pasternak – Доктор Живаго / Doktor Zjivago

Utgiven 1957 i Italien. Svensk översättning: Sven Vallmark

Boris Pasternak började skriva Doktor Zjivago redan under 1910-talet men det var inte förrän 1955 romanen var färdigställd. 1956 skickade han in manuset till den litterära tidskriften Novyj Mir vars redaktörer avslog romanen eftersom den inte rättade in sig i socialistisk realistiska traditionen. Romanens fokus på individers välmående snarare än kollektivets välmående blev ett rött skynke för den sovjetiska censurapparaten som förbjöd boken med anledning av Pasternaks kritik mot stalinismen, den stora utrensningen, kollektivjordbruken och Gulag-lägren. Istället smugglades bokmanuset ut ur landet och kunde publiceras på i italiensk översättning 1957.

I USA såg man i Doktor Zjivago chansen till psykologisk krigsföring. Den amerikanska underrättelsetjänsten CIA finansierade i hemlighet ett projekt där man lät trycka upp boken i ett mindre pocketformat med ett anonymt omslag och väldigt tunna och skira blad för att kunna smugglas och spridas underjordiskt mellan sovjetiska medborgare – en sorts statlig finansierad samizdatpublikation. Boken publicerades således på ryska för första gången i hemlighet 1958, på uppdrag av CIA.

Doktor Zjivago kunde inte ges ut i Pasternaks hemland förrän 1988, 28 år efter att Boris Pasternak dött. När Sovjetunionen fallit och förbudet hävdes blev romanen obligatorisk läsning i Rysslands skolor. 2003 togs boken bort från listan över obligatorisk läsning, vilket kritiserades i av ett tiotal ryska författare i ett öppet brev till Rysslands dåvarande utbildningsminister.

Romanen var en stor anledning till att Boris Pasternak tilldelades Nobelpriset i litteratur 1958 ”för hans betydande insats såväl inom den samtida lyriken som på den stora ryska berättartraditionens område”. När han meddelades om att han fått Nobelpriset tackade Pasternak först ja, men han tvingades snart att avböja priset efter påtryckningar från Sovjetunionens ledning. Pasternak dog två år senare och fick därför aldrig se Doktor Zjivago utgiven i sitt hemland.

Jean-Paul Sartre – La Nausée / Äcklet

Utgiven 1958 i Frankrike. Svensk översättning: Eva Alexanderson

Jean-Paul Sartre var en fransk författare och existentialistisk filosof. Hans roman Äcklet följer Antoine Roquentin, en 30-årig man som bosatt sig i den franska hamnstaden Bouville efter ett omväxlande liv. När han försöker skriva ett historiskt verk börjar han plågas av "äcklet", en insikt som stör hans arbete, relationer och syn på världen. Romanen utforskar främlingskap, absurditet och Sartres existentialistiska filosofi.

1948 skrev Vatikanen och den katolska kyrkan in hela Jean-Paul Sartres författarskap i Index librorum prohibitorum, kyrkans lista över böcker som inte ska läsas och som kyrkan började föra under 1500-talet.

Jean-Paul Sartre tilldelades Nobelpriset i litteratur 1964 med motiveringen ”för hans idérika författarskap, som genom sin frihetsanda och sanningssträvan har utövat ett vidsträckt inflytande i vår samtid”. Sartre tackade nej till priset eftersom han ville kunna vara helt oberoende. Han är en av två som avböjt Nobelpriset genom historien.

Aleksandr Solzjenitsyn – Один день Ивана Денисовича / En dag i Ivan Denisovitjs liv

Utgiven 1962 i Sovjetunionen. Svensk översättning: Rolf Berner, Hans Björkegren och Bengt Samuelsson

1959, efter att ha blivit frigiven från exilen som följde hans fängelsevistelse i arbetslägret Ekibastuz i Kazakstan 1950–1951 började Aleksandr Solzjenitsyn skriva En dag i Ivan Denisovitj liv som skildrar en dag i ett sovjetiskt straffläger 1951. Huvudpersonen Ivan Denisovitj, i romanen kallad Sjuchov, upplever vad han i slutet av romanen kallar en ”närapå lycklig dag”, men som är fylld av hårt arbete, kyla och hunger. I romanen skildras sovjetsystemets systematiska arbete med att förtrycka sin befolkning genom att bryta ner fångarna och skapa skräck i samhället genom godtyckliga arresteringar och straff. Det är också en berättelse om människans kraft att uthärda, och ändå lyckas leva, under sådana omständigheter.

1961 skickade han sitt självcensurerade manuskript, utan de mest känsliga delarna, till den ryska litteraturtidskriften Novyj Mir. Redaktören Aleksandr Tvardovskij blev imponerad av manuskriptet och skickade det vidare till flera framstående författare, Kornej Tjukovskij, Samuil Marshak, Konstantin Fedin, Konstantin Paustovskij och Ilja Ehrenburg, för att få deras skriftliga omdömen. Boken kopierades och började spridas bland intellektuella, vilket väckte uppmärksamhet från högt uppsatta medlemmar i kommunistpartiet, som föreslog ändringar i boken av politiska skäl.

I juli 1962 skrev Tvardovskij ett förord och ett brev till Sovjetunionens ledare Nikita Chrusjtjov för att få berättelsen publicerad. Chrusjtjov godkände utgivningen av boken, trots invändningar från partikollegor och efter viss censur, och den publicerades i november 1962 i Novyj Mir. Boken blev snabbt populär och återutgavs flera gånger. Publiceringen ledde till att Solzjenitsyn blev känd och antogs som medlem i det statligt kontrollerade sovjetiska författarförbundet. Översättningarna av boken som kom under 1960-talet baserades på den sovjetiska censuren.

Efter Nikita Chrusjtjovs avgång började såväl boken som Solzjenitsyn själv möta motstånd på hemmaplan igen. Mellan 1971 och 1972 drogs alla utgåvor av En dag i Ivan Denisovitjs liv, inklusive tidskriftsversionen i Novyj Mir, tillbaka från bibliotek och förstördes i hemlighet. Sidor med bokens text revs ut ur tidskrifterna, och författarens namn och bokens titel i innehållsförteckningen täcktes över.

Officiellt beslutade Huvuddirektoratet för litteratur och förlag (även känt som Glavlit), i samråd med Sovjetunionens kommunistiska partis centralkommitté, att dra tillbaka Solzjenitsyns verk från bibliotek och bokhandlar den 28 januari 1974. Den 14 februari 1974, efter att Solzjenitsyn utvisats från Sovjetunionen, utfärdades en särskild order där de nummer av tidskriften Novyj Mir som innehöll Solzjenitsyns verk (nummer 11, 1962; nummer 1, 7, 1963; nummer 1, 1966) och separata utgåvor av En dag i Ivan Denisovitjs liv, inklusive översättningen till estniska och en i blindskrift, skulle dras tillbaka från offentliga bibliotek. Ordern innehöll också en anmärkning om att även utländska utgåvor (inklusive tidningar och tidskrifter) med författarens verk skulle dras tillbaka. Förbudet hävdes genom ett meddelande från Sovjetunionens kommunistiska partis ideologiska avdelning den 31 december 1988.

Aleksandr Solzjenitsyn tilldelades Nobelpriset i litteratur 1970 ”för den etiska kraft varmed han fullföljt den ryska litteraturens omistliga traditioner”. Han tackade först ja till att åka till Stockholm för att ta emot priset, men fick kort därefter tacka nej eftersom han var rädd att han i så fall inte skulle få återvända till Sovjetunionen. Den svenska journalisten Stig Fredriksson lyckades dock smuggla ut Solzjenitsyns Nobelföreläsning och leverera den till Svenska Akademien. Det var först 1974, efter att Solzjenitsyn tvingats i exil, som han kunde åka till Stockholm och ta emot sitt Nobeldiplom och medalj på Nobeldagen.

JOHN STEINBECK – OF MICE AND MEN / MÖSS OCH MÄNNISKOR

Utgiven 1937 i USA. Svensk översättning: Sven Barthel

Klassikern av nobelpristagaren John Steinbeck som följer daglönarna Lennie och George när de letar arbete på den amerikanska landsbygden. I Turkiet ville föräldrar censurera de delar av boken där de pratar om bordeller. I USA har boken tagits bort från läslistor på grund av grovt språk.

John Steinbeck – The Grapes of Wrath / Vredens druvor

Utgiven 1939 i USA. Svensk översättning: Thorsten Jonsson

Den amerikanske författaren John Steinbeck tilldelades Nobelpriset i litteratur 1962 ”för hans på en gång realistiska och fantasifulla berättarkonst, utmärkt av medkännande humor och social skarpsyn”. Några av hans främst verk, som Vredens druvor och Möss och människor, har förbjudits lokalt i USA genom åren.

Vredens druvor har förbjudits bland annat på grund av svordomar. Mest noterbart förbjöds boken 1939 i Kern County i Kalifornien, det område där bokens handling är förlagd, eftersom man där tyckte att boken skildrar trakten och medborgarna negativt. Förbuden mot boken var en av anledningarna till att American Library Association tog fram policydokumentet Library Bill of Rights 1939 som argumenterade för biblioteksanvändares rätt till intellektuell frihet.

Sigrid Undset – Kristin Lavransdatter / Kristin Lavransdotter (trilogi)

Utgiven 1920–1922 i Norge. Svensk översättning: Teresia Eurén, Gin-Britt Sundström

Sigrid Undset var en norsk författare och skribent. Hon föddes 1882 och uttryckte tidigt ett motstånd mot den växande nazismen i Europa. Under tiden som ordförande för det norska författarförbundet drev hon en starkt anti-nazistisk linje. När Norge var ockuperat under andra världskriget bodde Undset i USA. Med anledning av hennes antinazistiska engagemang förbjöds alla hennes böcker i Nazityskland, bland annat hennes stora verk romantrilogin Kristin Lavransdotter.

Sigrid Undset tilldelades Nobelpriset i litteratur 1928 med motiveringen: ”förnämligast för hennes mäktiga skildringar ur Nordens medeltida liv”.