VÅRA HEDERSMEDLEMMAR

Svenska PEN har idag 45 hedersmedlemmar. Samtliga är författare eller på annat sätt litterärt verksamma personer, som utsatts – och i flera fall fortfarande utsätts – för förtryck eller förföljelse endast på grund av den skrivande verksamhet de ägnar sig åt. Deras enda brott är att med fredliga medel utöva sin rätt att uttrycka sig, fria från förtryck och religiös eller politisk förföljelse. Nedan finns att läsa en kort presentation av Svenska PEN:s hedersmedlemmar.

Afghanistan

Samay Hamed

Afghansk författare, satiriker och poet som är medlem i PEN International. Samay Hamed flydde talibanerna i Afghanistan till Danmark 1998 och lever sedan dess i exil i Köpenhamn. Samay Hamed tilldelades Tucholskypriset 2010. 

Bangladesh

Tasneem Khalil

Journalist från Bangladesh som arbetat för The Daily Star – en av de största engelskspråkiga dagstidningarna i Bangladesh – samt som frilansare för CNN och konsult för Human Rights Watch. Flydde till Sverige 2007 efter år av förföljelse i hemlandet. Tasneem Khalil lever idag i exil i Malmö där han arbetar som chefredaktör för nätplattformen Netra News som publicerar nyheter om Bangladesh på både bengali och engelska.

Taslima Nasrin

Bangladeshisk författare, känd för sitt arbete för jämställdhet i Bangladesh samt sin kamp för förtryckta minoriteter i länder dominerade av islam. På grund av hot från muslimska fundamentalister, tvingades Taslima Nasrin i exil 1994 och har sedan dess varit bosatt i Europa, bland annat i Stockholm, och i Indien. Flera av hennes böcker är eller har varit förbjudna, till exempel Lajja: Skammen (utgiven på svenska 1994) som handlar om våldet mot hinduer som bröt ut efter att moskén Babri Masjid förstördes 1992. Taslima Nasrin tilldelades 1994 års Tucholskypris.

Anisur Rahman

Författare och journalist från Bangladesh som 2003 debuterade med diktsamlingen Empty Glass. På grund av sin litterära verksamhet utsattes han för politiska repressalier i Bangladesh. Idag lever Anisur Rahman i exil i Uppsala, där han arbetar som projektledare på Litteraturcentrum och där han också var fristadsförfattare mellan 2009 och 2011. 

Belarus

Svetlana Aleksijevitj

Flerfaldigt prisbelönad ryskspråkig författare som vid upprepade tillfällen varit föremål för hatkampanjer, anklagad för att i sina texter svartmåla Ryssland. Aleksijevitjs mest kända verk, den dokumentära bokserien Utopins röster, har i hemlandet Belarus flaggats som extremistisk litteratur. 2015 tilldelades Svetlana Aleksijevitj Nobelpriset i litteratur ”för hennes mångstämmiga verk, ett monument och mod i vår tid”. Hon har tvingats i exil fler gånger och genom fristadsnätverket International Cities of Refuge Network har hon fått fristad i bland annat Göteborg.

ALES BJALJATSKI

Ales Bjaljatski är författare och människorättsaktivist. Han har varit en av den belarusiska demokratirörelsens mest centrala gestalter sedan 1980-talet och 1996 grundade han människorättscentret Vjasna, som sedan dess systematiskt kartlagt Lukasjenkaregimens brott. Ales Bjaljatskis namn blev känt för en större allmänhet när han 2022 tilldelades Nobels fredspris för sin outtröttliga kamp. I maj 2023 dömdes Bjaljatski till tio års fängelse efter en rättegång kantad av oegentligheter, fabricerade åtal och brist på insyn. Han förflyttades strax därefter till en straffkoloni i Horki i östra Belarus. Ales Bjaljatski frigavs och tvångsutvisades i december 2025.

MAKSIM ZNAK

Maksim Znak är poet och jurist. Han var med och grundade den belarusiska oppositionens samordningsråd med målet att säkerställa en fredlig lösning på krisen som uppstod efter presidentvalet 2020 och han var juridiskt ombud åt presidentkandidaterna Viktar Babaryka och Svjatlana Tsichanouskaja. Han greps i september 2020 av en grupp maskerade män i civila kläder och han dömdes senare till tio års fängelse för ”uppmaning till handlingar som syftar till att skada den nationella säker­heten”, ”konspiration för att gripa statsmakten” och ”bildandet av en extremistgrupp”. Under sin första tid i fängelse började han skriva och smuggla ut texter med vittnesmål från fängelselivet som sedan samlades i boken Zekamerone (kom ut på svenska 2023). Maksim Znak avtjänar sitt straff i fängelseläger nr 3 i Vitba i Belrus. Sedan februari 2023 är han helt berövad kontakt med omvärlden och har varken fått träffa sin familj eller sina advokater. Maksim Znak frigavs och tvångsutvisades i december 2025.

EGYPTEN

Galal el-behairy

Galal El-Behairy är en egyptisk poet och låtskrivare. Han har bland annat skrivit flera texter till musikern Ramy Essam, känd som ”Tahrirtorgets sångare” under den arabiska våren, däribland texten till en av de mest kända egyptiska protestsångerna under senare år: ”Balaha”.

Galal El-Behairy greps på Kairos flygplats i den 5 mars 2018, strax efter att ”Balaha” kommit ut.  Sången kritiserar Egyptens militära makthavare för politisk korruption och landets ekonomiska tillstånd. Anklagelserna mot El-Behairy rörande sången lades ner men han dömdes senare av en militärdomstol i Kairo till tre års fängelse för ”spridande av falska nyheter” och ”förolämpning av armén”, med hänvisning bland annat till hans opublicerade diktsamling The Finest Women on Earth. Efter att fängelsedomen löpt ut satt El-Behairy frihetsberövad i ytterligare fyra år innan ett nytt åtal mot honom väcktes, den här gången för ”spridande av falska nyheter” och ”medlemskap i en terroristgrupp”. Den domen har ännu inte avkunnats.

Under tiden i fängelse har Galal El-Behairy utsatts för tortyr och systematiskt nekats tillgång till böcker, skrivmaterial och gåvor från familjen. Hans hälsotillstånd, både det fysiska och psykiska, är allvarligt. Under 2023 hungerstrejkade han i 80 dagar och i september samma år försökte han ta sitt liv i fängelset. Han överlevde självmordsförsöket men sitter fortsatt fängslad och nekas nu vård för en tumör han har i käken. I augusti 2025 genomförde han ytterligare en hungerstrejk.

Eritrea

Dawit Isaak

2001 slår de eritreanska myndigheterna till mot oppositionella i landet. Alla oberoende medier stängs ner och tolv journalister och författare grips. Den 23 september 2001 arresteras den svensk-eritreanska författaren och journalisten Dawit Isaak i sitt hem i Asmara av tre civilklädda män. Han förs bort och fängslas.

Fyra år senare släpps han tillfälligt, men när han försöker uppsöka en läkare dagen efter fängslas han återigen. Sedan dess sitter Dawit Isaak fängslad i Eritrea, utan att vare sig åtal väckts eller rättegång ägt rum. Han hålls helt isolerad från omvärlden och eritreanska myndigheter vägrar lämna uppgifter om var han hålls fängslad eller om han ens är vid liv.

Dawit Isaak och de journalister som greps samtidigt har nu suttit fängslade i snart 25 år. Dawit Isaak är författare, journalist och dramatiker. Han kom som flykting till Sverige på grund av kriget mellan Etiopien och Eritrea och blev svensk medborgare. När Eritrea blir självständigt i början på 1990-talet återvände han till landet under kortare perioder och var med och startade Eritreas första oberoende tidning, Setit. Under våren 2001 åker han till Eritrea för att arbeta med tidningen.

Hans fall har uppmärksammats internationellt i både EU, FN och Afrikanska kommissionen och han har vunnit flera priser, bland annat Svenska PEN:s Tucholskypris, Reportrar utan gränsers pressfrihetspris, UNESCO:s pressfrihetspris och Edelstampriset.

IRAN

Nasrin Sotoudeh

Iransk författare och humanjurist som 2010 blev dömd till tio års fängelse samt belagd med utreseförbud, anklagad för att konspirera mot och hota den iranska regeringen. Hon tilldelades 2018 års Tucholskypris. I mars 2019 dömdes hon till ytterligare 33 års fängelse samt 148 piskrapp, anklagad för att ha ”konspirerat mot regimen” och ”förolämpat” Irans högste andlige ledare Ayatolla Ali Khamenei. Under en permission arresterades Nasrin Sotoudeh återigen i oktober 2023 i Teheran när hon deltog i begravningen av 16-åriga Armita Garavand som dog efter en sammandrabbning med moralpolisen angående brott mot landets klädkod. Nasrin Sotoudeh släpptes mot borgen i november 2023, efter att hon misshandlats.

Narges Mohammadi

Författaren och människorättsaktivisten Narges Mohammadi har i årtionden varit central i kampen för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet och mot dödsstraff i Iran – bland annat genom organisationen Defenders of Human Rights Centre, som förser politiska fångar med försvarsadvokater. Hon har också varit med och grundat Iranian National Peace Council. 2023 tilldelades Narges Mohammadi Nobels fredspris ”för sin kamp mot förtrycket av kvinnor i Iran och sin kamp för att främja mänskliga rättigheter och frihet för alla”.

Hon har betalat ett högt pris för sin aktivism, hon fängslades första gången 16 juni 2010 och har sedan fängslats och ställts inför rätta flera gånger och tillbringat mer än tio år i fängelse. Dömd för: ”spridit propaganda mot staten”, ”medlem i en illegal organisation”, ”olagliga sammankomster”, ”brottsförberedande aktiviteter”, ”propagandaaktiviteter”. Hennes fortsatta aktivism innebär att hon hela tiden anklagas för nya brott och döms till långa fängelsestraff, senast i februari 2026 då hon dömdes till ytterligare sju och ett halvt års fängelse och utreseförbud för ”olagliga sammankomster”, ”brottsförberedande aktiviteter” och ”propagandaaktiviteter”. Hennes sammanlagda straff uppgår nu till 35 år och 154 piskrapp.

Under våren 2026 har Narges Mohammadi flera gånger hittats medvetslös i sin cell i Zanjanfängelset, hon nekades sjukhusvård under flera veckor, men i början av maj fördes hon till sjukhus. Hennes är svårt hjärtsjuk och hennes tillstånd är allvarligt.

Adnan Hassanpour

Iransk-kurdisk journalist, författare och människorättsaktivist som greps i januari 2007, anklagad för kontakt med ett förbjudet, kurdiskt parti. Hassanpour dömdes först till döden men straffet omvandlades till femton års fängelse. Efter förändringar i strafflagen avkortades hans straff till tio år, och den 10 september 2016 släpptes Adnan Hassanpour fri.

Mohammad Sadiq Kabudvand 

Iransk journalist, författare och en av grundarna och tidigare ordförande i den Teheranbaserade Kurdistan Human Rights Organization (RMMK). Mohammad Sadiq Kabudvand dömdes i juli 2007 till ett tioårigt fängelsestraff för att ha ”propagerat mot systemet” och ”agerat mot statens säkerhet”. I maj 2017 frigavs Sadiq Kabudvand efter nästan tio år i fångenskap.

Jafar Panahi

Flerfaldigt prisbelönt iransk filmskapare som 2018 vann pris för bästa manus för filmen Se Rokh vid filmfestivalen i Cannes. Under oroligheterna efter det iranska valet 2009 greps Panahi anklagad för att ha spridit propaganda mot regimen. Trots nya åtal, yrkesförbud och husarrest fortsätter han att producera filmer. Jafar Panahi arresterades i ett stort tillslag mot det civila samhället i juli 2022 när han efterforskade arresteringarna av regissörerna Mohammad Rasoulof och Mostafa Al-Ahmad. Den 1 februari 2023 inledde Jafar Panahi en hungerstrejk i Evinfängelset i Teheran för att friges från den illegala kvarhållningen. Han släpptes 48 timmar senare.

Nasser Zarafshan

Iransk författare, översättare och jurist. Internationellt känd för sitt agerande som juridiskt ombud för familjerna till de två iranska dissidentförfattarna som mördades i Iran 1998. 2007 hade Nasser Zarafshan avtjänat sitt femåriga fängelsestraff, utdömt av en militärdomstol och han släpptes fri. Nasser Zarafshan tilldelades 2006 års Tucholskypris.

Parvin Ardalan

Iransk journalist och kvinnorättsjurist som på 90-talet var med och grundade Women’s Cultural Centre, ett diskussionscentrum för kvinnofrågor i Teheran. I april 2007 dömdes Parvin Ardalan till tre års fängelse för att ha ”hotat rikets säkerhet”. 2009 tilldelades hon Olof Palmepriset ”för sitt engagemang och enträgna arbete för en demokratins och dialogens väg i en konfliktfylld region” men greps på Teherans flygplats och hindrades flyga till Stockholm för att ta emot priset. Parvin Ardalan är idag bosatt i Sverige där hon fick permanent uppehållstillstånd 2012.

Sedigheh Vasmaghi

Sedigheh Vasmaghi är teolog och en välkänd författare som har publicerat flera diktsamlingar vid sidan av akademisk litteratur och politiska krönikor. Hon har i decennier utsatts för trakasserier från de iranska myndigheterna på grund av sitt arbete för mänskliga rättigheter, sina diktsamlingar och sina akademiska skrifter. På 1990-talet var hon docent vid Teherans universitet, och som en av mycket få kvinnor i Iran undervisade hon i islamsk lagstiftning. Hon har även engagerat sig i kvinnors rättigheter och mot dödsstraff. Sedigheh Vasmaghi kom till Uppsala som fristadsstipendiat genom ICORN 2012 och återvände till Iran 2017. Sedan återkomsten har hon utsatts för förföljelse och även fängslats en kortare period. Hennes dikter finns över översatta till svenska av Tobias Bernander i diktsamlingen Smälta smärtor (Bokförlaget Edda, 2023).

KINA

Gui Minhai

I över tio år har den svensk-kinesiska förläggaren och författaren Gui Minhai varit frihetsberövad i Kina. Den 17 oktober 2015 kidnappas han av kinesiska säkerhetsagenter från sin semesterlägenhet i Thailand, och under samma höst försvinner också flera av hans kollegor på förlaget Mighty Current i Hongkong. Några månader senare dyker han upp i kinesisk tv och hävdar att han frivilligt återvänt till Kina för att sona ett trafikbrott från 2003 – ett påtvingat erkännande och en vanlig metod som används mot meningsmotståndare i Kina.

Efter att Gui Minhai getts viss frihet grips han igen, nu i närvaro av svenska diplomater på ett tåg vid stationen i Jinan. 2020 döms han till tio års fängelse för att ”olagligt ha tillhandahållit information till utlandet” men ingen har fått se den så kallade domen. Kinesiska myndigheter hävdar att han själv valt att bli kinesisk medborgare igen och att han avsagt sig sitt svenska medborgarskap, trots att han inte lämnat in någon ansökan om det till Sverige. Hans dotter har inte haft kontakt med honom sedan 2018 och vet inte var han befinner sig.

Under första tiden i fängelse skrev Gui Minhai dikter. Eftersom han varken hade tillgång till penna eller papper fick han memorera dikterna i huvudet. När sen han fick träffa sin dotter kunde han förmedla dikterna till henne och hon smugglade ut dem ur landet. Dikterna sammanställdes till boken Jag ritar en dörr på väggen med fingret och gavs ut i Sverige på svenska och kinesiska 2020.

 Gui Minhai kom till Sverige 1988 där studerade historia vid Göteborgs universitet. Mot slutet av 1990-talets återvände Gui Minhai till Kina och han både skrev och var redaktör för en mängd böcker om kinesiska politiska ledare och deras privatliv – en populär och lukrativ genre i Hongkong som på den tiden fortfarande var möjlig att publicera. Många av böckerna sålde väldigt bra, särskilt till besökande fastlandskineser.

Gao Yu

Kinesisk journalist som 2015 dömdes till sju års fängelse, anklagad för att ha läckt hemliga dokument om den kinesiska regimens planerade tillslag mot pressfriheten i landet. Gao Yu släpptes 2019 men hade under flera år efter frigivningen begränsad frihet. Hon bor kvar i Kina och är idag aktiv på sociala medier.

Liu Di

Kinesisk författare och bloggare som verkar under pseudonymen Stainless Steel Mouse. Dömdes 2002 till ett års fängelse efter att ha bloggat om Kinas bevakning av internet. Bidrog 2013 med en text i PEN Internationals rapport Creativity and Constraint in Today’s China. Hon greps igen 2014 i samband med en samling till minne av 4 juni-massakern 1989 men släpptes efter en kort tid. Liu Di är medlem i det oberoende kinesiska PEN (ICPC). 

Xu Xiao

Kinesisk författare, förläggare och redaktör som under en prodemokratisk demonstration i Hongkong 2014 fängslades, anklagad för att undergräva den kinesiska statsmakten. Xu Xiao släpptes fri samma år och verkar idag som författare i Beijing.

Kuba

María Cristina Garrido Rodríguez

María Cristina Garrido Rodríguez är kubansk poet och aktivist som blivit en symbol för kvinnlig motståndskraft på Kuba. Hon är den enda kvinna från de så kallade 11-J protesterna som fortfarande sitter fängslad. Den 11 juli 2021 utbröt de största offentliga protesterna på flera decennier i Kuba. Tusentals fredliga demonstranter gick ut på gatorna för att hävda sin rätt till yttrandefrihet och mötesfrihet – något som de kubanska myndigheterna förtryckt i åratal

Över tusen personer greps runt om i landet, en av dem var María Cristina Garrido Rodríguez. I mars 2022 dömdes hon till sju års fängelse för ”allmän oordning”, ”misshandel”, ”anstiftan till brott”, ”missaktning” och ”motstånd”. Hon sitter i Guataos kvinnofängelse, där hon har utsatts för hård och omänsklig behandling, inklusive isolering, fysiska övergrepp, brist på mat och vatten och otillräckliga sanitära förhållanden. Senare samma år hungerstrejkade hon och hennes syster Angélica Garrido i protest mot deras frihetsberövande. Hennes syster har sedan dess frigivits.

Efter att hon fängslades har hon fortsatt att skriva – nu om livet bakom murarna. Hennes senaste bok Voz cautiva: poemas escritos desde la cárcel (Fången röst: dikter skrivna från fängelset) gavs ut 2023 och belyser de utmaningar som hon ställts inför, såsom misshandel, isolering, övervakning och depression.

Jorge Oliviera Castilo

Kubansk poet, författare och journalist som 2003, under den så kallade Kubavåren, fängslades tillsammans med många kubanska dissidenter. Han dömdes till 18 års fängelse, ett straff som efter internationella påtryckningar omvandlades till skyddstillsyn på grund av hälsoskäl 2005. 2016 tilläts Olivera Castillo lämna Kuba, efter att ha fått en inbjudan från Harvard sju år tidigare. Sedan november 2021 är han ”writer-in-residence” i Pittsburgh tillsammans med sin fru, människorättskämpen Nancy Alfaya Hernandez.

Ángel Santiesteban Prats

Flerfaldigt prisbelönt kubansk författare vars romaner publicerats i 15 länder. Ángel Santiesteban Prats avtjänade tre år av ett femårigt fängelsestraff, som omvandlades till skyddstillsyn i juni 2015. Prats bor kvar på Kuba, där han fortsätter att kritisera regimen. 2020 mottog han The Vaclav Havel Library Foundations pris Disturbing the Peace, som går till författare som utsatts för repressalier på grund av sin kamp för mänskliga rättigheter.

Omar Moisés Ruiz Hernandez

Kubansk journalist född 1947 som under den så kallade Kubavåren 2003 arresterades av den kubanska säkerhetspolisen och dömdes till 18 års fängelse. Innan Hernandez greps arbetade han för dissidentpressbyrån Decoro Working Group. Han frigavs 2010 och lever sedan dess i exil i Spanien.

Mexiko

Lydia Cacho

Mexikansk författare, journalist och människorättsaktivist, betraktad som en av Mexikos främsta granskande journalister. Lydia Cacho har skrivit ett antal böcker där hon bland annat avslöjat korruption, något som har lett till att hon idag utsätts för mordhot och tvingas leva under bevakning. Lydia Cacho tilldelades 2008 års Tucholskypris. 

RWANDA

Innocent Bahati

Den rwandiske poeten Innocent Bahati är mycket känd för sina kritiska texter om sociala frågor. Hans texter har publicerats på Youtube och Facebook och han har ofta medverkat på poesiuppläsningar.

Den 7 februari 2021, hade han enligt uppgift stämt möte med en okänd person på ett hotell i distriktet Nyanza i södra provinsen i Rwanda. Bahati återvände inte till huvudstaden, Kigali, som förväntat. Hans anhöriga försökte nå honom per telefon men upptäckte att den var avstängd. Efter två dagar anmäldes Bahatis försvinnande till Rwandas undersökningsbyrå (RIB) som dock förnekade att han skulle finnas i deras förvar. De vägrade ge någon information men sa att de utredde fallet. Fortfarande finns inga spår efter Innocent Bahati.

Det är troligt att skälet till hans påtvingade försvinnande kan kopplas till hans poesi, bland annat hans dikter ”Hunger”, ”Fattigdom” och ”Långa regelverk”, som kritiserar Rwandas hantering av Covid 19-pandemin och hur allvarligt den drabbat den fattiga befolkningen i Rwanda.

År 2017 försvann Bahati på liknande sätt, efter att han hade lagt ut en kritisk kommentar på Facebook.  Han var då försvunnen i flera dagar innan han återfanns i häktet på en polisstation. Trots att han aldrig anklagades för något brott fick han tillbringa tre månader i fängelse och släpptes först när en domstol beordrade hans frigivning.

Den 7 februari 2018, på årsdagen av försvinnandet, uppmanade 300 författare från hela världen Rwandas presidenten att ingripa för att få klarhet i Bahatis försvinnande. Bland de författare som undertecknade brevet fanns: Margaret Atwood, J.M. Coetzee, Salman Rushdie, Jennifer Clement, Ben Okri, Philippe Sands, Sofi Oksanen, Siri Hustvedt, Paul Auster och PEN Internationals ordförande Burhan Sonmez.

Ryssland

Marija Aljochina

Rysk politisk aktivist och medlem i den Putinkritiska punkrock-gruppen Pussy Riot tillsammans med Jekaterina Samutsevitj och Nadezjda Tolokonnikova. 2012 dömdes Marija Aljochina till två års fängelse för huliganism till följd av en Putinkritisk protestaktion i Frälsarkatedralen i Moskva. 2017 utkom boken Riot Days där Aljochina beskriver sin tid i fängelset.

Jurij Dmitrijev

Jurij Dmitrijev är en rysk historiker och människorättsaktivist som sedan 2016 sitter fängslad i en rysk straffkoloni med högsta säkerhetsklass i Mordvinien, efter en lång rad fabricerade rättegångar. Hans egentliga ”brott” är sannolikt hans forskning i en tid då ryska myndigheter vill ta kontroll över historieskrivningen. Under trettio års tid har Dmitrijev kartlagt och dokumenterat massgravar i ryska Karelen och arbetat med att identifiera dess offer. Tack vare honom finns nu flera minnesplatser där offren hedras, som i Sandarmoch där minst 9 000 människor avrättades genom arkebusering.

Den 13 december 2016 grips Jurij Dmitrijev första gången. Han frias från anklagelserna men den friande domen upphävs och han häktas snart igen. Och så fortsätter det. Häktningarna förlängs tills Dmitrijev till slut döms till fängelse 2022. Brotten rör sig om bilder på hans adoptivdotter som var svårt undernärd när hon adopterades. Dmitrijev fotograferade hennes utveckling för att ha bevismaterial om sociala myndigheter skulle försöka ta henne ifrån honom. Att smutskasta politiska motståndare på det här sättet är en vedertagen rysk teknik. Flera människorättsorganisationer menar att det inte råder några tvivel om att anklagelserna är falska och politiskt motiverade.

Jurij Dmitrijev har länge varit ett hot för de totalitära ryska myndigheterna. 2014 fördömde han Rysslands agerande i Ukraina och han har varit ordförande för den karelska grenen av Memorial som är Rysslands främsta människorättsorganisation och som tilldelades Nobels fredspris 2022. Memorial har förbjudits i landet och så sent som i april 2026 extremistklassades organisationen av den ryska regimen.

Trots att Jurij Dmitrijev är svårt sjuk nekas han vård och adekvata undersökningar. Han utsätts regelbundet för isolering, till exempel som straff för att han sitter på sin säng på dagtid och för att han inte utför morgongymnastiken ordentligt.

Jekaterina Samutsevitj

Rysk politisk aktivist och medlem i den Putinkritiska punkrock-gruppen Pussy Riot tillsammans med Marija Aljochina och Nadezjda Tolokonnikova. Dömdes 2012 till två års fängelse till följd av en Putinkritisk protestaktion i Frälsarkatedralen i Moskva. Jekaterina blev kort efter domen villkorligt frigiven.

Nadezjda Tolokonnikova

Rysk politisk aktivist och medlem i den Putinkritiska punkrock-gruppen Pussy Riot tillsammans med Marija Aljochina och Jekaterina Samutsevitj. Dömdes 2012 till två års fängelse till följd av en Putinkritisk protestaktion i Frälskarkatedralen i Moskva. Nadezjda släpptes fri 2014. 

Saudiarabien

Raif Badawi

Författare, bloggare och människorättsaktivist från Saudiarabien som ifrågasatt bristen på yttrandefrihet och andra kränkningar av mänskliga rättigheter i landet. 2013 dömdes Badawi till sju års fängelse och 1000 piskrapp för att ha startat ett internetforum som ”kränker islamiska värden och propagerar för liberala värderingar”. År 2015 tilldelades han Europaparlamentets Sacharovpris för tankefrihet och samma år gav Svenska PEN ut boken ”Tusen piskrapp” som samlar Raif Badawis förbjudna bloggtexter. Badawi frigavs från fängelset 2022 men har yrkes- och utreseförbud.

Ashraf Fayadh

Palestinsk poet och konstnär som greps av saudisk polis första gången 2013, anklagad för att ha framfört vilseledande åsikter om islam. Fayadh frigavs mot borgen men greps återigen 2014, denna gång anklagad för hädelse och för att ha förolämpat kungadömet Saudiarabien. Fayadh dömdes 2015 till döden för blasfemi, men straffet kom senare att omvandlas till åtta års fängelse och 800 piskrapp.

Syrien

Faraj Bayrakdar

Syrisk författare och poet som 1979 debuterade med två diktsamlingar innan den syriske underrättelsetjänsten grep honom 1987. År 2000 släpptes Faraj Bayrakdar fri efter en stor internationell kampanj och idag lever han i exil i Sverige där han 2007 tilldelades Tucholskypriset.

Turkiet

Osman Kavala

Den turkiska människorättsförsvararen, förläggaren och företagsledaren Osman Kavala är på fabricerade grunder dömd till livstids fängelse och hålls tillsammans med andra politiska fångar i det ökända Marmarafängelset i Silivri, utanför Istanbul.

Som filantrop har Osman Kavala vigt sitt liv åt arbete för fred, mänskliga rättigheter och öppen dialog i Turkiet. När han greps i Istanbul 2017, efter en resa för att stödja syriska flyktingar, var det ett rättsövergrepp som blev symboliskt för regimen Erdoğans skoningslösa kamp mot landets demokratiska krafter. Osman Kavala anklagades grundlöst för att ha bidragit till att finansiera de så kallade Geziprotesterna 2013 och för att ha haft en roll i ett kuppförsök mot Erdoğan 2016. Kavala ställdes inför rätta i flera rättsprocesser där han friades men sedan fälldes han i högre domstolar. Processerna mötte stark kritik från omvärlden – ändå dömdes han i april 2022 till lagens hårdaste straff, livstids fängelse utan möjlighet till benådning och med särskilda restriktioner.

År 1983 var Osman Kavala med och grundade bokförlaget Iletişim som sedan dess har växt till att bli ett av Turkiets största förlagshus. Genom kulturorganisationen Anadolu Kültür har Kavala och hans hustru Ayse Buğra, som är forskare i socialt arbete, byggt upp en verksamhet för utställningar och konstnärliga föreställningar runt om i Turkiet, bland annat i Diyarbakir, landets största kurdiska stad. Flera av projekten har uppmärksammat situationen för kurder, yazidier och armenier, vilket i sig är riskabelt under en regim som ofta betraktar engagemang för minoriteter som terrorism.

Ahmet Altan

Journalist och författare, född 1950. Ahmet Altan och hans bror, ekonomen och människorättsförsvararen Mehmet Altan, har upprepade gånger gripits, dömts, frigivits och gripits igen, anklagade för olika brott, bland annat mot ”den konstitutionella ordningen” i Turkiet. Flera av anklagelserna går tillbaka till kuppförsöket mot Erdoğan 2016 och den roll som bröderna påstås ha spelat genom uttalanden i ett tv-program kvällen före kuppförsöket. I mars 2022 dömdes Ahmet Altan till ett fängelsestraff på tre år och fyra månader för att ha avslöjat statshemligheter. Han överklagade domen och var 2024 fri i väntan på ett avgörande.

Ahmet Altan är författare till två böcker utgivna på svenska, romanen Madame Hayat (2023) och fängelsememoaren Jag kommer aldrig mer se världen (2021).

Muharrem Erbey

Författare och jurist som arbetar för kurdernas kulturella rättigheter. Muharrem Erbey fängslades 2009 tillsammans med 150 andra oppositionella, anklagad för samröre med det förbjudna PKK men också för att ha smutskastat den turkiska regeringen vid ett seminarium i Sveriges riksdag. Han satt häktad mer än fyra år utan rättegång och släpptes fri våren 2014. Samma år tilldelades han Tucholskypriset.

Muharrem Erbey, född 1969, bor i Diyarbakir där han fortfarande utsätts för hårt tryck från myndigheterna.

Orhan Pamuk

Prisbelönt författare och journalist bosatt i Istanbul. År 2005 blev Orhan Pamuk åtalad för att ha ”förolämpat den turkiska identiteten” i en intervju i en schweizisk tidning om landets behandling av kurder och armenier. Åtalet väckte stor uppmärksamhet och Pamuk sade i senare intervjuer att han genom sitt uttalande hade slagit ett slag för yttrandefriheten. Målet lades ned, men öppnades på nytt och Pamuk dömdes att betala ett skadestånd på motsvarande 25 000 svenska kronor.

Orhan Pamuk, född 1952, tilldelades 2006 års Nobelpris i litteratur. Han har också fått en rad andra prestigefyllda priser och hans böcker är översatta till över femtio språk.

Eşber Yağmurdereli

Prokurdisk poet, novellförfattare, dramatiker, jurist och människorättsaktivist. Eşber Yağmurdereli fängslades 1978, dömd för att ha försökt ”ändra Turkiets konstitutionella ordning”. Efter 13 år i fängelse släpptes han, men åtalades återigen 1997, denna gång anklagad bland annat för att ha stöttat terrorism och spridit propaganda. År 2001 släpptes han efter att tidvis ha utsatts för tortyr.

Eşber Yağmurdereli, född 1945, är blind sedan tioårsåldern. Idag bor han i Ankara. 

Can Dündar

Journalist, dokumentärfilmare och en av Turkiets mest framträdande mediapersonligheter. I november 2015 greps Dündar efter att tidningen Cumhuriyet, där han var ansvarig utgivare, publicerat bilder som visade hur den turkiska staten försåg islamistiska rörelser i Syrien med vapen. Han och chefen för tidningens redaktion i Ankara, Erdem Gül, anklagades bland annat för att ha varit medlemmar i en terrororganisation och för spioneri. De båda släpptes 2016, men 2020 dömdes Dündar i sin frånvaro till 27 år i fängelse för bland annat spioneri. Han överklagade domen från exil i Tyskland. Dündar är också en av de anklagade i fallet som gäller de så kallade Gezi-protesterna 2013.

Can Dündar, född 1961, bor i Berlin där han driver en nyhetssajt, Özgürüz. Han är författare till flera böcker, bland annat en biografi om Erdoğan, och har tilldelats en rad priser för sin publicistik.

Asiye Güzel Zeybek

Författare och journalist, född 1970. Asiye Güzel Zeybek greps 1997, anklagad för medlemskap i en olaglig organisation. Hon vittnade då om att ha blivit torterad och våldtagen i samband med förhör. Åtta poliser ställdes inför rätta, men åtalet lades ned. Hon tillbringade sedan mer än fem år i fångenskap utan att åtalas. Under tiden i häktet skrev hon boken Under tortyr: en turkisk historia som kom ut 1999. År 2002 släpptes hon fri.

Med hjälp av Svenska PEN flydde Asiye Güzel Zeybek till Sverige och fick asyl. Under sin tid här har hon dömts i sin frånvaro till ytterligare tolv och ett halvt års fängelse. Hon är verksam som skribent på turkiska. 

Ragıp Zarakolu  

Författare, förläggare och människorättsaktivist, föremål för över 45 rättsprocesser sedan 1971 och fängslad ett antal gånger efter svepande anklagelser. År 2011 greps Ragıp Zarakolu på nytt, denna gång anklagad för terrorism, men när han släpptes i väntan på rättegång tog han sig till Sverige och blev 2013 fristadsförfattare i Sigtuna. Fem år senare begärde Turkiet att Sverige skulle utlämna honom, men svenska Högsta domstolen avslog begäran. Turkiska myndigheter beslagtog då all Zarakolus egendom i Turkiet och frös hans pensionsutbetalningar.

Ragıp Zarakolu, född 1948, är numera svensk medborgare. År 2022 pekades han ut som en av de personer Turkiet ville ha utlämnade som ett villkor för att godkänna Sverige som medlem i Nato. Så blev det dock inte.

BIRGÜL ÖZBARIŞ

Kurdisk journalist. Birgül Özbarış hotas av sammanlagt 36 års fängelse i Turkiet för sina artiklar om vapenvägran, värnplikt och yttrandefrihet i dagstidningen Ülkede Özgür Gündem i början av 00-talet. Åtalen mot henne började väckas 2005 och är fortfarande aktuella, samtidigt som fler har tillkommit. På grund av de hot och våldsamheter hon utsatts för i Turkiet lever Özbarış sedan 2006 i Sverige.

Birgül Özbarış, född 1976, bor idag i Vadstena och arbetar som bibliotekarie. Hon föreläser regelbundet om journalistik, mänskliga rättigheter, litteratur och biblioteksverksamhet.

Vietnam

Bùi Chát

Vietnamesisk författare som varit aktiv i den litterära rörelsen ”öppna din mun” som försöker lägga grunden för en fri debatt i Vietnam. Bùi Chát har upprepade gånger blivit trakasserad av den vietnamesiska polisen för att ha gett ut disktsamlingar och ordnat ”illegala” poesiuppläsningar. Tog 2011 emot pris av IPA Freedom to Publish för sitt engagemang för yttrandefriheten i Vietnam. Under coronapandemin började Bùi Chát även att måla men är fortsatt verksam som poet.

Phạm Đoan Trang

Den 6 oktober 2020 greps publicisten, författaren och demokratiaktivisten Phạm Đoan Trang när polis och tjänstemän från den vietnamesiska säkerhetstjänsten slog till mot hennes lägenhet i Ho Chi Minh-staden. Hon dömdes senare till nio års fängelse för ”propaganda mot Socialistiska republiken Vietnam”, en dom som överklagades men avvisades av högsta domstolen i Hanoi.

Phạm Đoan Trang har skrivit flera böcker om demokrati och mänskliga rättigheter, bland annat Politics for the Common People, Anti-Authoritarian Handbook och A Handbook for Families of Prisoners. Hon har även publicerat sina texter online för att komma runt statens censur av traditionella medier. På grund av sitt skrivande har hon återkommande trakasserats och frihetsberövats av de vietnamesiska myndigheterna.

2019 var Phạm Đoan Trang med och grundade det vietnamesiska samizdatförlaget Liberal Publishing House för att på egen hand och i hemlighet publicera och sprida böcker fria från regimens censur. Förlaget utsattes för upprepade förföljelser, bland annat genom att regimens agenter låtsades vara intresserade bokköpare för att sedan gripa och misshandla dem som delade ut böckerna. Det har också rapporterats att människor har anhållits enbart för att de ägt eller läst förlagets böcker.

När hon 2019, kort innan gripandet, anade att hon skulle bli fängslad publicerade hon ett brev med instruktioner till omvärlden. Där skriver hon bland annat:
”Jag vill inte ha frihet enbart för mig själv; det är för enkelt.
Jag vill ha något större: frihet för Vietnam.
Det kanske låter som ett storslaget mål, men det är fullt möjligt – med er hjälp.”