Nedan stående text är ett tal av Fredrik Fällman som hölls vid stödmanifestationen för Gui Minhai utanför den kinesiska ambassaden, 15 oktober kl. 12.00.*
I tisdags träffade jag en ensemble på Göteborgs stadsteater som repeterar en nyskriven pjäs där en kommunal upphandling med Kina som går överstyr spelar en viktig roll. Ensemblen och regissören ville ha en föreläsning om hur Kina idag fungerar och vad som är möjligt och rimligt att tänka sig om hur Kina, eller rättare sagt den kinesiska regimen påverkar våra liv i Sverige här och nu. Det blev ett givande möte som var både glädjande och skrämmande. Glädjande att ensemblen hade insett den kinesiska regimens stora inflytande, men skrämmande att vi här i Sverige ska behöva tänka på det.
I mötet med ensemblen kom vi in på vikten av att skilja på regimen och dess företrädare och kineser i allmänhet, men också att den kinesiska partistaten gärna vill monopolisera vad som definieras som ”kinesiskt”. Man talar allt oftare i alla sammanhang om ”kinesiska särdrag”, socialism med kinesiska särdrag, mänskliga rättigheter med kinesiska särdrag osv. Man talar också ofta om att ”styra enligt lagen”. Men även detta görs med ”kinesiska särdrag”, och det handlar inte alls om att kontextualisera - att anpassa till kinesiskt språkbruk och kultur - utan helt och hållet om att anpassa sig till att vara lojal mot partiet. Detta krävs av alla, akademiker, journalister, förläggare och författare.
I den kinesiska parti-statens försök att monopolisera vad som är ”kinesiskt” ligger också en fara i att vi utanför Kina köper denna beskrivning och accepterar att i Kina gäller mänskliga rättigheter med ”kinesiska särdrag”. Så är det förstås inte. En av författarna till FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter från 1948 var den kinesiske diplomaten, poeten och dramatikern Zhang Pengchun (P. C. Chang), och man betonade då hans medverkan som extra viktig för att få in ett kinesiskt och till och med konfucianskt perspektiv i arbetet för att förklaringen skulle bli fullt universell. Zhang Pengchun är idag okänd för de flesta kineser (professor Hans Ingvar Roth vid Stockholms universitet har för övrigt skrivit en bok om Zhang, När Konfucius kom till FN, Dialogos 2016).
Gui Minhai ville inte anpassa sig till de så kallade ”kinesiska särdragen” utan skrev och publicerade det han ansåg var intressant och viktigt. När hans publikationer kom alltför nära maktens kärna blev regimens svar att föra bort honom från Thailand (vilket knappast är att "styra enligt lagen”…), tvinga honom att bekänna i nationell tv (inte heller ”enligt lagen”) och sedan döma honom till tio års fängelse för att ha lämnat uppgifter till främmande makt. Förmodligen syftar man med detta domslut på vad han, som svensk medborgare, kan ha berättat för de svenska diplomater han träffat och i vilkas åsyn han också greps av polis ombord på ett tåg mot Beijing 2018. Helt absurt.
Häromdagen gjorde jag ett fynd i en av bokhyllorna på institutionen för språk och litteraturer på Göteborgs universitet där jag jobbar. Det var boken 北欧神话的传说, en bok om nordisk mytologi av författaren A Hai. Vem är då A Hai? Jo, det är ingen annan än Gui Minhai, A Hai är en av hans pseudonymer. När jag tog jag ner boken ur hyllan och bläddrade lite så såg jag att där fanns en handskriven dedikation till en av mina föregångare som lärare i kinesiska i Göteborg, Mats Engberg. Det kändes som en direkt hälsning från Gui Minhai genom decennierna, från den 7 december 1992 i Göteborg till oss här och nu, sex år efter att Gui Minhai fördes bort från Thailand. Gui Minhais handstil på det något gulnade papperet blir en hälsning från en röst som tystats, men som ändå talar till oss. En röst som omedelbart måste friges.
/Fredrik Fällman, sinolog och styrelseledamot i Svenska PEN
* Den 17 oktober 2021 var det sex år sedan kinesiska myndigheter frihetsberövade den svenske medborgaren, bokförläggaren och poeten Gui Minhai under en semesterresa i Thailand. Hans ”brott” är med stor sannolikhet att ha publicerat regimkritiska böcker. I fjol dömdes Gui Minhai till tio års fängelse i en pseudodomstol för att ha ”tillhandahållit information till utlandet”.
Initiativtagare till manifestationen var Kurdo Baksi och den genomfördes med stöd av Sveriges Författarförbund, Svenska Pen, Svenska Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Svenska Förläggareföreningen och Reportrar utan gränser.
Foto: Fredrik Fällman