Det nya numret av PEN/Opp har temat ”Trauma som öppning mot ett nytt språk.” Gästredaktör Inga Gaile är ordförande för PEN Lettland och i sin ledare reflekterar hon kring trauma och krig – och dess relation till språket och litteraturen. Vi får också läsa dikter av Aļesja Loseva och en essä av Santa Remere.. Varje vecka publiceras nya texter på penopp.org.

Inga Gaile, du är gästredaktör för det nya numret av PEN/Opp. Vill du berätta lite om det övergripande temat?

Idén kom ur en tanke på den kris som hela världen på ett eller annat sätt upplever just nu och i relation till Gayatri Chakravorty Spivaks essä "Kan den subalterna tala?". Jag letade efter en möjlighet att tala om upplevda trauman – att försöka hitta språket som kan sätta ord på trauman. Vi som skriver har bara börjat reflektera över den här frågan i våra dikter, essäer och texter. Vi har inga tydliga svar men det är kanske inte heller det vi ska söka efter i den värld vi lever i.

Hur ser situationen ut för författare och poeter i Lettland i dag?

Situationen är bra om jag jämför med våra föräldrars och deras liv i Sovjetunionen med en strakt begränsad yttrandefrihet. I dag påverkas författare och poeter snarare av ekonomiska strukturer vilket kan leda till självcensur. Andra utmaningar är det rigida patriarkala system vi lever i och som påverkar vilka narrativ som lyfts och hyllas och vilka som inte gör det. Det finns också en rädsla för och ett förakt gentemot det ryska språket (inte bara språket förstås utan även en reell rädsla för Rysslands framtida steg i kriget) och hur det kommer att påverka överlevnaden av det lettiska språket. Kriget river också upp läkta sår och påverkar därigenom vårt arbete.

Men – den lettiska litteraturen pulserar av kreativitet just nu och har mycket att ge både det lettiska samhället och världen i stort.

Illustration: Kajsa Nilsson