I morgon, lördagen den 19 augusti, har den svenska journalisten, författaren, yttrandefrihetskämpen och trebarnspappan Dawit Isaak suttit 8 000 dagar i fängelse. Han har nu tillbringat mer än en tredjedel av sitt liv i fångenskap bara för att han som journalist utfört sitt arbete och var delägare av den oberoende nedlagda tidningen Setit som efterlyste demokrati för Eritreas drygt fem miljoner medborgare. Därmed är Dawit Isaak en av de journalister i världen som suttit frihetsberövad längst tid.
Femtionioåriga Dawit Isaaks öde är väl känt i vårt land. Det svenska civilsamhället har outtröttligt kampanjat för hans frihet, med upprop, utställningar och manifestationer. Bokmässan i Göteborg har reserverat en stol åt honom. Dagens Nyheters och Expressens kultursida påminner varje dag om Dawit Isaaks öde med en bild och en upplysning om antal dagar han suttit frihetsberövad.
Trots att det gått snart 22 år sedan han greps av den eritreanska säkerhetspolisen – när han satt och åt frukost med sin familj – vet vi alldeles för lite om hans öde. Regimen i Eritrea, där begreppet rättsstat är okänt, vägrar nämligen att lämna ut någon information om honom. Eritrea gömmer honom i strid mot internationella konventioner. Det har gått 8 000 dagar, men inte en enda gång har någon av hans familjemedlemmar tillåtits att besöka honom i fängelset. Han förvägras fortfarande både advokat och åtal. Den nyckfulla diktatorn och presidenten Isaias Afwerki har tydligt deklarerat att han inte ens förtjänar en rättegång.
Det är inte bara Dawit Isaaks födelseland som sviker honom utan även Sverige. I mer än två decennier har svenska regeringar i stort sett blundat för Isaaks öde. Det hänvisas till tyst diplomati men ingen högt uppsatt svensk politiker har på allvar ansträngt sig för att besöka honom.
När statsminister Ulf Kristersson presenterade sin regeringsförklaring förra hösten sa han: ”Sverige ska stå upp för det fria ordets ambassadörer: regeringen kommer att fortsätta arbetet för att uppnå en frigivning av journalisten Dawit Isaak och förläggaren och poeten Gui Minhai, både enskilt och i samarbete med andra demokratier”.
Det har nu gått tio månader och tystnaden från regeringen har varit total. Ordförandeskapet i EU i år bjöd på en unik chans att tillsammans med andra EU-länder kräva Dawit Isaaks frigivning, men Sverige lyfte knappt finger för att hämta hem honom.
Vi är mycket oroliga för den svenska medborgaren Dawit Isaaks hälsa.
Det är nu hög tid att Sveriges utrikesminister sätter ner foten och kräver att få träffa Dawit Isaak i fängelset och att regeringen kräver att han släpps fri och får återförenas med sin familj i Sverige. Om Eritrea vägrar bör Sverige fundera på sina diplomatiska kontakter med landet.
Ingen svensk som frihetsberövats av skurkstater för sina tankar och artiklar ska överges och lämnas ensam.
Robert Aschberg, ordförande Publicistklubben
Kerstin Almegård, ordförande Svenska PEN
Kurdo Baksi, författare och mottagare av Dawit Isaak-priset
Elisabeth Löfgren, ordförande Stödkommittén Free Dawit
Erik Larsson, ordförande Reportrar utan gränser
Ulrika Hyllert, ordförande Journalistförbundet
Grethe Rottböll, ordförande Sveriges författarförbund
Publicerad i Dagens Nyheter, 18 augusti 2023
Foto: Privat