Anders Teglund svarar på Ivar Arpis kritik
I Kvartal den 16 augusti anklagade Ivar Arpi bland andra Svenska PEN för dubbelmoral efter att PEN:s ordförande Anders Teglund i Svenska Dagbladet kritiserat att Richard Jomshof kallat Anders Lindberg för quisling. Läs Teglunds replik på Arpis kritik nedan eller i Kvartal.
PEN försvarar rätten att uttrycka sig, också för den som framför hård eller obekväm kritik. Samtidigt måste vi kunna uppmärksamma vad som händer när journalister och författare utsätts för hot, hat och personangrepp.
Det här är en central fråga för PEN. Fri press och möjligheten att fritt granska och kritisera makten är grundläggande demokratiska värden. Yttrandefriheten innebär självklart också att politiker har rätt att kritisera journalister. Men tonläget har hårdnat under senare år. Vi vet, bland annat från vår rapport som kom i våras, att svenska författare och journalister drar sig tillbaka från offentligheten och tystnar till följd av det hat och hot som de och deras kollegor behöver utstå i ett allt hårdare debattklimat. Detta medför att den som själv har politisk makt har också särskilda skäl att vara varsam med hur den makten används gentemot enskilda journalister. Den principen gäller oavsett politisk hemvist.
Ivar Arpi fångar faktiskt en av mina huvudpoänger. Jag skrev att det kan vara en svår balansakt för politiker att verka i ett allt hårdare debattklimat utan att själva bidra till att försvaga demokratiska principer.
Mitt råd var enkelt och riktat till alla politiker – från höger till vänster – som värnar demokratiska värden: gå inte till angrepp mot en enskild journalist. Kritiserar man journalistik bör kritiken handla om sakfrågan och innehållet.
En aspekt av hans uttalande reagerar jag särskilt på och det är att han etiketterar sina meningsmotståndare med att vara quislingar. Det är en skillnad mellan att påpeka och tolka något skrivet (exempelvis innehåll och språkbruk) och att benämna individen med en etikett – som i detta fall betyder landsförrädare (och som dessutom syftar på en person som avrättades). Till mitt råd om att endast låta kritiken handla om sakfrågor och innehåll vill jag därför tillägga: var försiktig med grova etiketteringar.
Trump och Putin nämnde jag som varnande exempel på vart ett systematiskt misstänkliggörande av journalister kan leda. Jag tycker mig se samma tendenser bland våra politiker, om än i en annan skala, och Jomshofs uttalande är ett exempel på detta.
Arpi frågar också om PEN har försvarat dessa principer i andra situationer. Det har organisationen gjort i drygt hundra år. Det betyder förstås inte att PEN har uppmärksammat varje enskilt fall, aldrig missat att fånga en situation eller alltid gjort rätt bedömning. Men att det kan finnas situationer vi har missat förminskar inte allvaret i det aktuella fallet kring Jomshof.
Jag skrev också att radikalhögern inte är pluralister och därför inte anser att det finns någon plats för journalister som inte rapporterar i enlighet med den egna ideologin. Även detta syns hos Trump och Putin. Jag undrar vad Ivar Arpi anser om detta? Stämmer det? Om det är så att jag – och många med mig – har fel om radikalhögern, att det är en pluralistisk rörelse, får man gärna visa upp det tydligare. I handling och i ord.
Anders Teglund, ordförande Svenska PEN