När jag tänker på Dawit Isaak

Den svensk-eritreanske författaren, journalisten och dramatikern Dawit Isaak greps av eritreansk polis den 23 september 2001. Han har aldrig åtalats för ett brott eller ställts inför rätta utan hålls fängslad i strid mot alla internationella rättsprinciper – helt isolerad från omvärlden utan kontakt med sin familj.

Dawit Isaak är månadens fall i kampanjen Tolv tystade röster. Som en del av kampanjen publicerar Svenska PEN en nyskriven text av författaren och dramatikern Sara Stridsberg. Läs texten i sin helhet nedan. Via denna länk kan du läsa mer om Dawit Isaaks fall och vad du kan göra för att verka för hans frihet.


NÄR JAG TÄNKER PÅ DAWIT ISAAK

När jag tänker på Dawit Isaak så tänker jag på Röda havet, på Indiska oceanens lilla bror och tunna havsarm som skiljer Afrika från Arabiska halvön. Det ligger bara några mil bort från huvudstaden Asmara och Karsheli-fängelset.

Jag tänker på de blänkande korallerna och havssköldpaddorna och anemonerna och de sjunkna fartygen, jag tänker på de gamla flaskposterna från de skeppsbrutna. Sedan tänker jag på vägarna genom träskmarkerna och halvöknarna som finns mellan Röda havet och Asmara, på hur högt den staden ligger, på flera tusen meters höjd, halvvägs in i himlen, på hur molnen nästan snuddar vid the Red Sea Building och andra skyskrapor. Jag tänker på de stora regnen som kommer om sommaren och tvättar staden ren, jag tänker på en författares frihet och hunger, att han eller hon - som Virginia Woolf skrev en gång - måste vara både Atlanten och lejon i en och samma person. Jag tänker på de där två dagarna för sjutton år sedan när han plötsligt blev fri innan han fängslades igen, på det där ögonblicket när han inte hade en aning om att han snart skulle vara tillbaka på den mörka flaskans botten, på värmen som steg ur marken där han gick omkring och letade efter en telefonkiosk, på röken från hans Rosemanscigarett som blandades med doften av bensin och blommor. Jag tänker på det där telefonsamtalet hem strax innan de tog honom, när han för en stund verkligen var en flaskpost som låg och skvalpade i strandkanten och lyftes upp i solljuset av ett barns lilla hand.

”Mamma, det ligger ett brev på flaskans botten. Jag tror att det är en rapport från en annan värld. Vi måste försöka hjälpa honom.”

- Sara Stridsberg, författare och dramatiker


Sara Stridsbergs text har publicerats i samarbete med SvD: https://www.svd.se/a/MLQLnK/sara-stridsberg-om-dawit-isaak-jag-tanker-pa-de-tva-dagarna


Foto: Kalle Ahlsén/Journalistförbundet